Idag när jag satt på jobbet ringde en tjej som jag pratade med strax innan jag åkte på semester. Hon skriver för personaltidningen Securianen som alla som jobbar på Securitas får hem i brevlådan.

 

 

Hon ville intervjua mej angående att jag bloggar, och speciellt att jag bloggar om mitt jobb.

Eftersom vi har våran tystnadsplikt vi väktare så måste man ju tänka sej för vad man skriver om...man får ju tex inte lämna ut några uppgifter om kunderna jag jobbar för och vad som händer och sker på mitt jobb...men jag brukar ju mest skriva om mina tankar och funderingar kring sjävla yrket väktare och vad jag tycker om att jobba som det.

Och som ni säkert har förstått så tycker jag om mitt jobb. Jag är ju en otroligt social person och i detta yrke får jag verkligen utlopp för det. Jag träffar väldigt mycket olika människor och eftersom jag gillar att ge bra service och kunna hjälpa till så passar detta yrke mej verkligen!

 

Även fast jag hatar att gå upp tidigt på morgonen och svär långa ramsor ibland när jag måste släpa mej iväg till jobbet kl 05.30 så vill jag ju samtidigt ha kvällarna fria så att man kan hitta på saker tillsammans med nära och kära...därav bytte jag från nattjobb till dag och det ångrar jag inte.

 

För några år sen körde jag nånting som heter "Störningsjouren", det är en tjänst som betyder att folk som bor i hyreslägenheter har möjlighet att ringa till ett speciellt nummer om dom känner sej störda av sina grannar tex. Detta samtal tas emot av en central som sedan ringer ut berört väktarbolag som åker ut och kollar vad som är problemet.

Reglerna är idag lite ändrade men på min tid så åkte vi ut till den berörda adressen och plingade på den som störde och bad denne att tex sänka musiken eller vad det nu kunde vara. Vi kunde även eskortera ut uteliggare och andra störande personer som tex låg och sov i trapphus el liknade.

Vi hjälpte även polisen, ambulansen och brandkåren att ta sej in i lägenheter och även lägenhetsinnehavaren om denne hade låst sej ute.

Jag tyckte denna tjänst var otroligt rolig då jag aldrig visste hur mina arbetspass skulle se ut, så jag blev aldrig uttråkad. Jag fick vara med om mycket och jag lärde mej otroligt mycket. Det var många gånger som man blev utringd på en störning där man märkte att personen bara ville ha någon att prata med (speciellt äldre personer).

Jag saknar verkligen denna tjänst men tyvärr så var det bara nattjobb, hade denna tjänst funnits på dagtid hade jag sökt DIREKT!

 

En gammal kollega har gjort två låtar om Securitas och om Störningsjouren i Gävle...lyssna gärna dom är riktigt roliga!!

 

 

 

 

 

 

Jag lovar att återkomma om hur reportaget i tidningen blev sen...har lovat hon som ska skriva artikeln att jag ska fixa fram några bilder på mej själv i uniform..hehe får se hur de blir, brukar ju inte direkt posa i uniform haha