Han skakade av ilska

Igår hade vi vår värsta frontalkrock någonsin hemma... som bekant så har vi för en tid sen klivit in i "2 års-trots" tiden hemma och lilleman kan bli alldeles skogtokig över nån liten bagatell sak (tycker vi men i hans värld så är de "värsta" grejen). Han har ju fått små utbrott hittills men igår blev både jag och sambon förvånade. 
Vid två tillfällen bar vi in honom i vardagsrummet och satte honom i soffan (ingen tv på) och bad honom sitta där tills han hade lugnat ner sej. Vi försökte prata med honom men det gjorde saken bara värre.
 
Det hela började med att jag och lilleman gick ut en sväng igår medans sambon skulle laga mat. Vi gick ut till stora sandlådan i vårt bostadsområde och träffade på lite andra barn som var ute och lekte. Mitt i leken fick jag sms av sambon att nu var maten färdig. Jag försökte avsluta leken så smidigt som möjligt och förklarade för lilleman att vi var tvugna att gå hem för att vi skulle äta och att vi kunde komma tillbaka sen och leka mera. När jag plockade upp honom i famnen (han vägrade ju såklart att följa med självmant) så blev han skogstokig..ja de är nog rätta ordet..de kom t.o.m ut några grannar från deras hus och kollade vad all tumult berodde på, han skrek ju som en stucken griskulting.
 
Väl hemma ville han absolut inte ha nån mat och han fick ren och skär panik när jag tog av honom skorna för att kunna sätta honom vid bordet. Jag gick och satte mej vid matbordet men lilleman slet åt sej sina skor och höll dom krampaktigt i famnen medan han stod nedaför mej och skrek så han skakade i hela kroppen. Jag satte mej ner på golvet för att kunna diskutera med honom och förklara att nu var de mat, sen kan vi gå ut och leka. Han skrek och grät så han blev alldeles svettig. Så fort vi försökte ta i honom skrek och sparkades han, de va då jag bar in honom till soffan i vardagsrummet för att han skulle få lugna ner sej i lugn och ro... jo tjena de gick ju bra...han följde efter mej som en svans och ställde sej nedanför mej igen och skrek åt mej och pekade ut mot gården och visade sina skor. Vi försökte både jag och sambon att förklara att först äter vi sen leker vi, men de gjorde bara saken värre. Sambon bar då ut lilleman (sparkandes och kastandes från sida till sida) till soffan igen men inte heller denna gång stannade han kvar.
 
Vi ignorerade honom tillslut och då tog väl hans ork slut för efter ett tag hör vi bara små hulkningar och snyftningar från honom... frågar då om han vill ha nåt att äta men han skakar på huvudet...frågar om han vill ha en klämgröt istället och då lyser han upp...sambon sätter sej på golvet med klämgröten och tillslut kommer lilleman och sätter sej i knät och mumsar i sej den...jag sätter mej bredvid dom och då kryper lilleman över till mitt knä och lutar huvudet mot min axel...han var helt slut efter utbrottet och alldeles svettig...vi pratade lite lugnt med honom om vad som precis hade hänt och gick tillslut in i vardagsrummet och satte oss för att kolla på lite barntv (han har vid de här laget helt glömt bort att han ville gå ut)... kan säga att han var inte särskilt svårnattad den kvällen =)
 
 
Livet med en tvååring... 
 
 

Zickim

Titta hit om ni vill läsa om min livs resa...att bli mamma!! Även mycket bilder på mina handgjorda smycken och recept samt drinktips!!

RSS 2.0