Jag VILL...jag vill INTE...jag VILL...jag vill INTE...

Suck, suck och åter suck... vi har världens trotsigaste 2 åring hemma just nu...puh. Ständigt denna kamp om "jag vill...jag vill inte..jag vill..jag vill inte" eller "ja...nej..ja...nej..ja..nej"...åh vad jag hatar denna veliga fas!!! Jag kommer garanterat på gråa hår snart.
Jag vet att det bara är en fas i hans "jag-utveckling" och jag börjar förstår varför denna fas kallas frontalkrockarnas tid.
Igår hade vi en sån frontalkrock hemma...middagen var färdig och vi skulle sätta oss vid bordet för att äta. Jag ropade på Clint att han skulle komma och sätta sej för att det var mat...han ville såklart inte utan jag fick hämta honom och sätta honom på sin stol. Hade upp mat på hans tallrik som han direkt sköt ifrån sej och sen började gnället. Oftast brukar det hjälpa med att ignorera honom så börjar han äta tillslut, men de fungerade inte igår.
Hans haklapp låg på bordet som han plockade upp och gav till mej så jag frågade om han ville ha den på sej och han nickade...jag satte på honom den men då blev han arg och skulle inte ha den på sej. När jag då skulle ta bort den så blev han arg över de men ändå gav han den till mej hela tiden..det slutade med att jag skulle bara sitta och hålla i den (gärna med utsträckt arm så nära honom så möjligt).
Efter ett tag ville inte sonen sitta kvar vid bordet längre så vi skulle plocka bort hans ouppätna tallrik men då blev han arg, han ville minsann ha sin tallrik, men han ville inte äta, han skulle bara hålla i tallriken...de slutade med att han fick ta med sej tallriken in till tvn i vardagsrummet (tänkte att okej då han får väl äta framför tvn idag då) men tro inte att de gjorde saken bättre... efter mycket tjat och lirkande så klättrade han upp i soffan och jag fick tillåtelse att mata honom om han fick stå i soffan. Ja, dom säger att man ska välja sina strider, å denna gång vann nog hann ;) Men han fick i sej middagen tillslut.
Här kommer lite tröst till er med trotsiga 2 åringar där hemma...punkt 3 fick mej att må väldigt bra och känna mej lite bättre tillmods =) texten är hämtad från www.psykologiguiden.se.
 
 
Tröst för föräldrar till jobbiga 2-3 åringar
  • Att barnet blir avigt och trotsigt är helt normalt och nödvändigt för utvecklingen.
  • Det är också helt normalt att man som förälder ibland (eller ofta!) känner sig misslyckad, inte vet hur man ska vara mot barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent.
  • Det är inte farligt att bli arg och visa det. Det hämmar inte barnet. Barnet behöver motstånd för att utvecklas. Vi kan och behöver inte vara konsekventa under den här perioden.
  • Det kan vara skönt att prata med andra föräldrar eller kanske med sjuksköterskan på BVC. Ett eller flera samtal med en barnpsykolog kan vara till hjälp.
 
 
vill inte äta...bara hålla i tallriken
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Zickim

Titta hit om ni vill läsa om min livs resa...att bli mamma!! Även mycket bilder på mina handgjorda smycken och recept samt drinktips!!

RSS 2.0